Genuspedagogik?

Tittar på Kvällsöppet från i måndagskväll där genuspedagogik diskuteras. De som diskuterade för genuspedagogiken hade Kristina Henkel i spetsen och beskrev genuspedagogik så som jag har förstått den. Pedagogerna ska vara uppmärksamma på hur de bemöter pojkar och flickor och erbjuda lekar med alla leksaker. De som diskuterade mot genuspedagogiken var bland annat Katerina Janouch. De menade gång på gång att "det är skillnad på pojkar och flickor! Biologisk skillnad!". Det är jättebra att fokusera på barn och vad som kan göras bättre för dem, säger psykiater David Eberhard, men det finns forskning som säger att det är biologisk skillnad på pojkar och flickor.

Vem har någonsin sagt att det inte är någon biologisk skillnad på pojkar och flickor? Men, okej, säg att den biologiska skillnaden mellan pojkar och flickor är avgörande för vilka intressen vi utvecklar och vilka personer vi blir. Säg att pojkar är mer aggressiva, hellre leker med bilar (som om det skulle kunna vara biologiskt? Bilar har funnits i drygt 100 år) och bara förstår kommandon från förskolelärarna. Och säg att flickor är omhändertagande, hellre vill leka med dockor och gärna pratar länge med pedagogerna. Är det inte då UTMÄRKT att en genusinriktad pedagogik tillåter barnen utan tvång och krav att prova alla leksaker? Alla lekar?

Men säg att våra intressen och personligheter inte beror av vårt biologiska kön. Säg att den socialisering (uppfostran) som barn utsätts för av sina föräldrar, syskon, vänner, leksakstidningar, barnprogram, serietidningar och böcker (bland annat) påverkar vad barnen vill leka med för att PASSA IN. För är det något som barn hela tiden strävar efter så är det att passa in, få ordning i det kaos de fötts in i och få bekräftelse på att de gör rätt från sin omgivning. Därför tror jag att barn väljer könsstereotypa leksaker och leker stereotypa lekar. Därför att de, direkt med uppmuntrande tillrop från vuxna, eller indirekt från exempelvis leksakskataloger uppmuntras till det. Därför skulle jag vilja se att barn inte bedöms eller bemöts efter vad de har mellan benen, utan för vilka de är. Kanske finns det aggressiva, billekande pojkar i högre utsträckning, men jag tror att lika många är omhändertagande och docklekande. Och kanske finns det de som både vill leka med bilar och dockor. En pedagogik med genuskompensation ger barnen fler möjligheter och inga begränsningar.

Läs gärna: 
"Ge ditt barn 100 möjligheter Istället för två! : om genusfällor och genuskrux i vardagen"
 http://ladydahmer.alltforforaldrar.se/2012/january/att-man-och-kvinnor-inte-ar-jamstallda-ar-ett.html#comment