Käkoperation, del 1

Jag tänkte för min egen skull och för dem som är intresserade av att läsa, berätta om de käkkirurgiska ingrepp som jag har gått igenom. Kanske blir det också ett inlägg i skön(hets)debatten. Välj själv!

När jag var ungefär 9 år gammal så upptäckte min tandläkare på Folktandvården att jag saknade tänder. Efter en remiss till Eastmaninstitutet inne vid Odenplan i Stockholm konstaterades det att jag saknade anlag för totalt sju permanenta tänder. Alla defekter lokaliserade i överkäken.

På några år efter det första besöket hände det inte så mycket, återbesöken till Eastman var ungefär en gång om året för kontroll av hur mitt bett utvecklades. När jag var 13 år så började tandläkarna prata om operation, och det var ungefär då, när jag var 13 år som jag själv också började besväras. Dels saknade jag ju faktiskt tänder vilket gjorde att jag hade en ganska gles tandrad i överkäken. Detta ledde till svårigheter att prata, bita av saker och att tugga. Dels hade jag en riktigt liten överkäke vilket gav mig ett ganska stort underbett med tiden.

Åk 8, hösten 2002

Mitt underbett gjorde att jag allt mer ofta fick frågan om jag var sur eller arg. Mitt neutrala ansiktsuttryck blev ett uttryck som en del människor kopplade ihop med negativa känslor, och jag blev därmed själv bemött med viss skepsis. I alla fall upplevde jag det på det sättet. För egen del handlade det mycket om mitt utseende också. Jag hade en extremt framskjutande haka och såg inte ut som alla andra.

Svårt att stänga munnen pga tandställning och underbett i januari 2003

Så jag tackade ja till att opereras och för att förbereda inför operation fick jag tandställning under våren i sjunde klass. Det kommande året kom att innebära besök på Eastman ungefär en gång i månaden innan det i april 2003 var dags för min käkkorrigeringsoperation. Då var jag 14 år och skulle snart fylla 15.

Mina föräldrar stöttade mitt val att opereras. Även om de aldrig tyckte att jag behövde göra det på grund av mitt utseende, så visste de att jag funktionellt inte fungerade så bra som jag skulle kunna. Jag presenterade också alltid de praktiska detaljerna om någon frågade varför jag skulle opereras, men innerst inne hade utseendeaspekten stor betydelse. Nu som vuxen har jag tagit reda på mer fakta om operationerna och varför de utförs i landstingets regi och det har ju till allra största delen med funktionen att göra. Men också att käkställningsfel kan leda till kroniska huvudvärker om patienten inte får kirurgisk behandling.

Samma morgon som operationen, 6 mm underbett korrigerades.

Men, herregud. Snacka om chock när jag vaknade efter operationen. Jag hade aldrig mått så dåligt i hela mitt 14-åriga liv. När jag fick gå på toaletten första gången och kunde se mig i spegeln och lyfte lite på läpparna för att se tänderna och överkäkens tänder var över underkäkens tänder. Spyan stod mig nästan i halsen. Resultatet efter en käkoperation väntar på sig vill jag lova. Så här såg jag ut dagen efter när familjen var och hälsade på mig på sjukhuset. Tror jag blev kvar i 2 nätter på grund av min ynklighet. Så var första steget på den resan avklarat. Men jag hade ganska många kvar att ta...

Läpparna var sönderdragna i mungiporna.

Helt förändrad profil.